"Världens yttersta ände": meningen med frasologin och dess ursprung

Alla i barndomen hörde: "Och Ivanushka gick till avlägsna länder ..." Då var det klart att detta var väldigt mycket långt. Men om barnen inte har några frågor om detta, så kanske vuxna undrar. Vad är meningen med fraseologin "långt borta"?

Ko bi Pomislio

Naturligtvis, den mest uppenbara betydelsen, bekant för alla medbarndom, helt sant. I samband med den moderna förståelsen av sagor, i vilket fall som helst. Betydelsen av en frasologisk enhet "långt bort" - verkligen "väldigt långt", och ofta också i okänd riktning. Synonymerna kan väl vara uttrycket "ingen vet var", "där Makar inte körde kalvar" och så vidare. Och kanske är en person som är född i det tjugonde århundradet tillräckligt en person som lyssnar på sagor bara i barndomen, i form av naiva magiska berättelser.

Det var bara inte alltid sagor var roliga förbarn. Och uttrycket "långt borta" är inte så ofarligt. Betydelsen av en frasologisk enhet är faktiskt långt ifrån den vanliga "långt" till oss. Även om det i viss mening också är väldigt väldigt långt.

Enligt teorin om en enastående kulturforskare ochFolkloristisk Proppa-saga är en tidigare myt, en förtelling av en gammal, redan bortglömd rite, ett eko av avgudade övertygelser. Den verbala traditionen har kvar, men den praktiska betydelsen, som en gång fyllde den, har gått vilse. Därför verkar tales till samtidiga ofta absurda. Med tanke på tolkningen av en invånare i det tjugonde århundradet tål inte logiska buntar av händelser i en saga någon kritik - det här hänvisar det till barnlitteratur som standard. När allt kommer omkring är logik inte viktigt för barn, de kommer inte ens att märka inkonsekvenser!

Men i verkligheten finns inga inkonsekvenser. Bara en dekrypteringskod går förlorad. Att förstå sagan bokstavligen, utan att känna till sina historiska, kulturella, mytologiska övertoner, är samma sak som att läsa "kom bi pomislio" (som skulle ha trott) som ett ryskt uttryck, inte som serbisk och förvånad över det löjliga abracadabraet. Detta gäller för alla delar av sagan, inklusive till synes uppenbara definitioner, som "till avlägsna länder". Betydelsen av en frasologisk enhet är rotad i ett djupt, redan bortglömt förflutet. Tidigare misstänker inte ens den sanna innebörden av en till synes oskyldig fras.

Underhållande matematik

Förresten, varför "i andra världens ände"? Vad betyder en frasologisk enhet, som bygger på det enklaste exemplet av multiplikation, menar? Tre till nio ... tjugosju. Varför inte bara säga - för tjugosju länder? Det är också lättare.

Det finns en teori som förklarar denna nyans i traditioner.konto. I kursen var det ternära nummersystemet, och att siffrorna bildas på ett så smart sätt. Tjugosju formulerade på grund av tradition som "långt borta". Betydelsen av en frasologisk enhet, definierad på detta sätt, verkar ganska logisk. Sedan använde man inte decimaltypen, betraktad som tre. Det är sant att frågan uppstår om det trettionde riket. Tio är inte en multipel av tre. Tre är ett heligt nummer, inte bara i slavisk mytologi. Och att gå bort är inte bara tre, multiplicerad med nio. Detta är tre gånger själv multiplicerat tre gånger. Trots allt är nio också tre, multiplicerat med tre:

3 * (3 * 3) = 3 * 9.

Tre dagar, nio dagar ... Kända siffror, eller hur?

Det finns ett mer karakteristiskt ögonblick för sagor. Detta är en tomtdesign associerad med en plats belägen i avlägsna länder. Betydelsen av frasologi kommer verkligen till "långt". Detta är en avlägsen, okänd och aldrig tidigare skådad plats där huvudpersonen måste tränga igenom och övervinna en hel del svårigheter eller hinder. Och ingen vet vart den ska gå. Mer exakt, ingen utom ... ledare. Grå varg. Crow. Baba Yagis. Sol eller vind. Klassisk totem beskyddande ande. Trollkarl som bor i ett hus med ett staket staket av skallar. Elementen. Nyfiken guider, eller hur?

Och hjälten går alltid på en resaefter det missförstånd som begåtts av honom eller drivs av önskan att återvända en partner som har försvunnit till en okänd plats. En handling uttrycks vanligtvis i bristande efterlevnad av förbudet, brott mot ritualen. Den närmaste analogien är icke-efterlevnad av stamtraditioner, en misslyckad initieringsrit, varefter gärningsmannen förvisades från stammen.

Gäster från utsidan

En partner som omkom i det avlägsna riket utanspår, också ovanligt. Det här är inte grannens dotter och ingen kille från byns andra ände. Nej. Det här är en falk som anländer på natten och förvandlas till en vacker ung man, detta är en groda som förvandlades till en otroligt vacker flicka. Tecken i relation till sagans hjälte kommer någonstans utanför. Aliens, faktiskt, karaktärer. Om du tänker på det, föreställ dig dessa mystiska gäster, kan de verka åtminstone misstänkta eller till och med uppriktigt läskiga.

Dessutom ofta vägen till den legendariskadet avlägsna kungariket ligger tvärs över floden, som invånarna i ett mystiskt land inte kan korsa. Deras vatten slutar, det är så hjältarna fly från förföljelse. Som referens: i många nationers legender kan människor från efterlivet inte korsa det strömmande vattnet. Ett sätt att bli av med en vampyr är att kasta en kista i floden.

Ett annat alternativ är ett avskilt hus i skogen eller iett öde fält, det är där du kan hitta svar på alla frågor. Skogen är nödvändigtvis mörk, tät, obemannad. Fältet är obebodd, vild. I skandinavisk mytologi är ingången till efterlivet porten till fältet. I den europeiska skogen - en klassisk bild av övergången till döden

Dörr mellan världar

Det är inte bara någon som bor i huset, utanBaba Yaga, och de funktioner som hon utfört i en saga, liknar mycket funktionerna hos portvaktaren. Varför anser alla henne vara en negativ karaktär, om hon inte på något saga gjorde något fel mot någon? Hon ätit inte, hon dödade inte tvärtom, hon matade och ångade i badhuset. Men just för att hon är portvaktaren. En som saknar själen. Charon var också ofarlig, men han hade få fans.

Här är en sådan resa för avlägsenmark. Ursprunget till frasologi, bekant från barns berättelser, är just det. Detta är en resa till livet efter livet, livet efter den magiska världen. Orfeus följde Eurydice till det avlägsna kungariket. Proserpine kom tillbaka från det varje vår. Det är verkligen mycket långt. Längre än du kan föreställa dig. Mycket längre. Och allt som återstår av forntida legender och magiska ritualer ligger en halvtimme vid spjälsängen med en bok i handen.

</ p>>